Jaktbara arter i Österrike

Alpmurmeln förekommer i bergsterräng mellan 800–3200 meters höjd, föredrar alpina ängar, steniga sluttningar och områden med sparsam vegetation.

Steniga fjällsidor och klippor på 2000–4500 meters höjd, ofta på södersidor med gles vegetation.

Vitpannad gås förekommer på öppna mossar, stäppor, tundra och våtmarker med grunt vatten och gräsbevuxna ängar.

Dovhjort föredrar blandad skogs- och öppen terräng med gräsmarker och ljusgläntor.

Häckar på våta ängar, myrar, kärr och sumpmarker med låg vegetation och dyiga bräddar.

Fasan förekommer i odlad mark, skogsbryn, snår och buskage med öppen mark närby.

Lever på högfjäll och arktisk tundra ovanför videbältet, på karga steniga rabbar, blockmark och med gles dvärgvegetation.

Öppen och halvöppen mark som åkermark, betesland och ljus løvskogsbryn.

Alpina chamois förekommer i brant, klippig terräng mellan 2000–3000 meters höjd.

Grågåsen förekommer på öppna våtmarker, sjöar, älvar och kustnära områden med grunt vatten och närliggande betesmark.

Förekommer på öppna och halvöppna vattenmiljöer: sjöar, dammar, flodsträckor och våtmarker med grunt vatten och omgivande vegetation.

Grävlingen förekommer i lövskog, blandskog och skogskanter med väl utvecklat undervegetation.

Mångsidig: skog, jordbruksmark, hedar, myrar, tundra och fjäll — överallt där det finns bytesdjur och skydd, upp till omkring 3000 m.

Iller förekommer i odlingslandskap, skogsbryn, våtmarker och närhet till människobosättningar från låglandet upp till ca 1000 m höjd.

Harskogen föredrar blandskog med björk, asp och gran på låga till medelhöga höjder.

Röda hjortar förekommer i skogar, blandskog och öppen terräng från låglandet upp till högre bergstrakter.

Mörka, fuktig skogsmiljö med blandad löv- och barrskog.

Mouflon förekommer i bergigt och kuperat terräng med gles eller medeltät vegetation, ofta på höga höjder mellan 1 500–4 000 m.

Orrfågeln förekommer i blandskog med gräs, ljung och öppen mark på låg till medelhög höjd.

Grågås förekommer i öppen och halvöppen jordbruksmark, stäppliknande terräng och gräsmarker på låga till medelhöga höjder.

Skog, jordbruksbygd, häckar, parker, trädgårdar och tätorter från låglänt terräng upp i kulliga områden.

Rådjur förekommer i blandad skog, skogsbryn, och öppen mark med god växtlighet.

Ytterst anpassningsbar: skog, jordbruksmark, hedar, tundra, fjäll och stadsmiljöer.

Fjällharen förekommer i öppen fjällterräng, ljung- och myrmarker samt sparsamt bewuxen bergssluttning från cirka 400 m höjd och uppåt.

Mårdhundar förekommer i blandskog, framför allt i områden med rik blandning av lövträd och barrskog.

Sothöna förekommer på öppna och halvöppna vattenytor med makrofytvegetation — sjöar, dammar, vattendrag och brackvatten.

Stenmård förekommer i bergig och kuperad terräng med blandad skog, klippor och stenblock.

Förekommer på öppna mossar, våtmarker och gräsmarker från låglandet till högre fjällregioner.

Tjädern förekommer i barrskogar, framför allt tall- och granskog med ett väl utvecklat underverk av lingon, blåbär och ris.

Turtuduvan föredrar odlad mark, parker, trädgårdar och bebyggelse med spridd vegetation.

Vaktel förekommer i öppna och halvöppna landskap med låg vegetation såsom åkrar, ängar och stäppmarker.

Vildsvin förekommer i lövskog, blandskog och skogsbryn med riklig undervegetation.